Fyrtalig lycka
Hemkommen från en helg i fjällstugan med med en kvartett barnbarn, Cornelia 4 år, Tristan 3 år, Waldemar 2 år och Teo 1 år kan jag bara konstatera att det har varit hur härligt som helst men jag måste även medge att nu, när alla sötingarna är överlämnad i respektive föräldrars vård, känns det riktigt skönt och jag tror vi kommer somna ovaggad ikväll.
En av alla mysiga stunder var denna..
..eftermiddagsfika i backen ovanför stugan med en utsikten som inte går av för hackor. Lillminstingen Teo saknas dock på fotot då han föredrog en sovstund i vagnen.
Cornelia förärade oss med färska blommor.
Visst måste vara rätt ovanligt att vallmon blommar under andra halva av septenber i Lapplands fjällvärld?
Nu tänkte jag påbörja mitt kapprojekt.. om jag inte somnar på min post vill säga :)
Höres
Anita
skriven
Tack själv underbara ni. Jag har haft det så bra i helgen. Tristan saknar er redan. Han pratade om er i bilen på vägen ner till stan. Kram!!