I fädernes spår..



eller mer korrekt i skoterns spår..



har jag idag skidat och njutit av det härliga vädret. Jag tillhör inte den skateande skaran, nej jag gör som norrmännen - går på tur, och då med betoning på gå.

Jag får av mer sydligt boasatta vänner höra om snödrivor som töat bort och om krokusar som snart står i blom. Avundsjuk? Icke sa nick för ser ni, bästa bloggvänner, det är ju vårvintern som gör att vi i Lappland stannar kvar.

Härliga skidturer i stålande sol med apelsinpaus..



på nåt inbjudande ställe där man kan låta det ljuvliga strålarna..



värma sitt vintergråa ansiktet..



och ta sig tid att lyssna på fågelsång och se de små detaljerna som tex takdropp..



som så starkt bidrar till vårvinterkänslan.

Då man sitter där på renskinnet och tittar runt på den hemtama omgivningen så kan man inte annat än inse hur mycket man har att glädjas över, problemen liksom krymper..









.. måste vara det närmaste en religiös upplevelse jag kommer.

Dagens skidtur gick ut till min dotter Hannas ställe där det förutom en vacker miljö även finns en del djur..



Roddan



Lillan



och Lillen som tillsammans med hönor och getter undrar vart matte tagit vägen. Jag försökte förklara för dom hur läget ligger, inte allt för detaljerat förstås, och avslutade med att den som väntar på nåt smått väntar aldrig för länge :)

På den kreativa fronten har det bara blivit lite mönsterritande sen lampskärmhistorien. På tal om lampskärmen så vill jag tacka för alla goda råd, för att ni tog er tid att plita ner några ord. Och nu med lite distans så håller jag med flertalet om att den strama och enkla bäst framhäver flätmönstret. Utsmyckningsideerna kommer säkert till användning en anna gång.

Idag är det åter dags att styra kosan till Hemavan för jobb några dagar men jag startar inte färden mot fjällen förren 18-tiden så jag hoppas hinna med lite smått och gott innan dess.

Höres
Anita