I fädernes spår..



eller mer korrekt i skoterns spår..



har jag idag skidat och njutit av det härliga vädret. Jag tillhör inte den skateande skaran, nej jag gör som norrmännen - går på tur, och då med betoning på gå.

Jag får av mer sydligt boasatta vänner höra om snödrivor som töat bort och om krokusar som snart står i blom. Avundsjuk? Icke sa nick för ser ni, bästa bloggvänner, det är ju vårvintern som gör att vi i Lappland stannar kvar.

Härliga skidturer i stålande sol med apelsinpaus..



på nåt inbjudande ställe där man kan låta det ljuvliga strålarna..



värma sitt vintergråa ansiktet..



och ta sig tid att lyssna på fågelsång och se de små detaljerna som tex takdropp..



som så starkt bidrar till vårvinterkänslan.

Då man sitter där på renskinnet och tittar runt på den hemtama omgivningen så kan man inte annat än inse hur mycket man har att glädjas över, problemen liksom krymper..









.. måste vara det närmaste en religiös upplevelse jag kommer.

Dagens skidtur gick ut till min dotter Hannas ställe där det förutom en vacker miljö även finns en del djur..



Roddan



Lillan



och Lillen som tillsammans med hönor och getter undrar vart matte tagit vägen. Jag försökte förklara för dom hur läget ligger, inte allt för detaljerat förstås, och avslutade med att den som väntar på nåt smått väntar aldrig för länge :)

På den kreativa fronten har det bara blivit lite mönsterritande sen lampskärmhistorien. På tal om lampskärmen så vill jag tacka för alla goda råd, för att ni tog er tid att plita ner några ord. Och nu med lite distans så håller jag med flertalet om att den strama och enkla bäst framhäver flätmönstret. Utsmyckningsideerna kommer säkert till användning en anna gång.

Idag är det åter dags att styra kosan till Hemavan för jobb några dagar men jag startar inte färden mot fjällen förren 18-tiden så jag hoppas hinna med lite smått och gott innan dess.

Höres
Anita



Expressen eller Aftonbladet??

Ja, ibland känner man sig som Gösta Ekman i den klassiska sketchen. Enkel, ryschig eller med spets - ska det vara så svårt att bestämma sig?

Efter mycket tvekande kom jag på den lysande ideen att ni, mina bloggläsare, kanske kan hjälpa mig i detta kniviga ärende.

Det handlar alltså om mitt flätarbete..



och en fådd lampskärm med sliten klädsel..



som jag tänkte kunde bli en bra kombo. Efter en del sömmande både med..



maskin och för hand så hamnade jag i ett tveksamhetens träsk.

Så gott folk vad säger ni, ska jag hålla den enkel och stram..





eller är det kaske den ryschiga stilen som tilltalar er..





eller kan det möjligen vara spetsen som blir det självklara valet..





Jag har flätat "tyget" av rivna remsor ur ett loppislakan så även ryschet och den lilla flätan som ligger på ryschkanten. Spetsen är hämtad ur det härliga "lagret" jag fick av Solveig A i höstas och den fådda skärmen kommer från Karin.

Ser fram emot era råd.

Höres
Anita

Lat lördag...

.. nej det tycker jag nog inte för en våg av skaparlusta kom över mig redan från arla morgonstund. Ett täcke modell mindre pockad på att få bli till. Inte som en blixt från en klarblå himmel kanske utan behovet fanns redan då den nymålade korgsängen...



saknade nåt att värma den lilla bäbisen med.




En lite unge som envist fortsätter att kura i mammans mage, men snart så...




.. är det här han/hon kommer att "hänga". Jag har ett litet lager av gamla barnlakan som här fått bidra med valda delar tillsammans med andra begagnade tyger och textilier. Hyfsat giftfritt material skulle jag vilja påstå.

Igår fyllde grannfrun 50 år och det tarvar ju lite mer än bara en enkel tulipan så efter lite tankmöda, klipp och klister så bidde det en ytterkruka i egen design av en kasserad konservburk.













Och som pricken över i:et, en söt pelargon och en skylt med vacker text, önskar bara att jag kunde skriva så vackert själv men se där räcker inte mina förmågor till.

För övrigt har det varit en strålande solig vårvinterdag, såna dagar som verkligen laddar mina batterier och fyller mig med lust. Så efter den sköna promenaden jag just avverkat ska jag kasta mig över flätverket jag visade i förra inlägget.

Ha nu en riktigt trevlig lördakväll allahopa så höres vi.

Anita




Det är mycket nu

på arbetsfronten därav detta dödläge på bloggen. Under senaste veckan har jag dock lyckats med konststycket att skaka fram lite kraft och lust så att "4:ans" täcke blev färdigställt



Inte så lyckad bild kanske men ett litet hum hur det bidde får man allt. Ett färglatt babytäcke sammanställt av secondhandtyger och nyinköpt vadd. Så nu Svea eller Teo är det bara att komma ut till vår värld.

Även en kudde har jag fått till







Ihopsatta av diverse loppismaterial.

Ikväll ska jag och en vännina iväg på ett hantverkscafe och inför den happeningen har jag varit tvungen att tänka till lite för att dra med en symaskin är väl inte det mest lyckade så igårkväll började jag leka med lite tygbitar som blev över efter kuddäventyret och kom upp med detta..



..ett flätverk av rivna bomullsremsor. Vid sänggåendet hade jag fortfarande inte kommit fram till vad jag skulle använda konstverket till men när jag nu på morgonen slog upp mina ljusblå stod det fullständigt klart för mig vad det ska bli.. men det håller jag på ett tag.

Höres
Anita

Helgen snart över

Närmare bestämt kl 14 då jag återigen ska tjänstgöra i tornet på Hemavan-Tärnaby´s flygplats. Hade ju förståss hellre stannat här i stugan hela dagen och med maken..



och tillsammans med honom susat fram på hans fartvidunder :), men det får bli en annan gång.

Nu ska jag placera mig framför dumburken och se hur det går för våra svenska skidtjejer i Nove Mesto. Hej Sverige!!

Kreativiteten får ligga på sparlåga till mitten av veckan.

Höres
Anita







En hjärtlig inspiration

kom över mig, väldigt passande med tanke på att "alla hjärtans dag" står runt hörnet och väntar på att få göra entre.

En annan entre på G är födseln av vårt fjärde barnbarn som enligt alla beräkningar är tänkt att inträffa 17:e februari. Längtan, spänning och nyfikenhet är en del av alla känslor som snurrar runt inom mig när jag tänker på den lilla människan vi ännu inte vet något om men snart får lära känna.

Precis som de övriga barnbarnen ska även detta lilla knyte få ett lapptäcke...



"Mormors hjärtevän" - i färger som passar både flicka och pojke. Fast å andra sid - så dumt, vilken färg kan bli fel till vilket kön?  Fördommar har vi allihopa, allihopa, allihopa...

En bit på väg är jag men x antal rutor återstår ännu och förhoppningsvis är jag klar innan han/hon kommer till världen :)

Mera hjärtan bidde det, denna gång på en tömd kryddburk á la resturangstorlek som i sitt nya liv kommer att lagra diverse småplock som ständigt finns i en återbrukares liv.





Jag började med ett rött tyg med vita hjärtan vilket blev väldigt juligt men med hjärtan rivna ur divers böcker blev det en åretruntare. Jag har använt samma teknik som övriga burkar och materialet är heltigenom återbrukat.

Ur mina gömmor har jag hämtat ytterligare två varianter av hjärtan..







.. en spetsditot bara till lyst som jag "lappade" ihop för nåt års sedan och monterade på en hjärtform tvinnat av najtråd.

Min skärmatta är väl inte den vackraste bakgrunden, det råder dock inget tvivel hurvida den används eller ej.



Till sist har jag den äran att presentera två enkla hjärtan av vadmal som förmodligen kommer att hamna i den nypiffade burken för framtida behov.

Nu blir det rätt lugnt på bloggen då jag ska till Hemavan å arbetets vägnar men om ni har lust så återkommer jag nästa vecka.

Höres
Anita

Det är dom små detaljerna som gör det.

Så sant så, eller hur?

Varje gång jag kommer in i vårt badrum retar jag mig på den fula golvskrapan som alltid står i duschen i väntan på nya uppdrag.



Den dagligen använda skrapan står framme för att det inte finns nånstans att gömma den så enda alternativet är att piffa upp den...







Jag har klippt och klistrat igen och hädanefter tror jag att jag kommer att le när jag ska "pudra näsan"

God natt alla bloggister och sov så gott.

Höres
Anita

Ny stafett

och jag är med i laget som Stina från Sagolikt pyssel än en gång är "lagledare" för.



Påsk och vårlängtan är temat så det är väl bara att städa bort alla kalla vinterkänslor och komma i stämning.

De senaste dagarnas barnklädsömmnad får lämna plats för andra kreativa tankar, vi får se vart det bär hän.

Det sista alstret på klädfronten blev ett par chinos till Tristan









Som tidigare var ett par chinos till Tristans pappa



Dax att starta påsk/vårladdningen.

Höres
Anita


Efterfrågad förklaring

Då Google Translate inte kan hantera norrländska kommer här en översättning av mitt ordspråk

"Hä som hänn hä hänn hänna" = "Det som händer händer här"

Höres
Anita

Bevingade norrländska ord i ny teknik

I fredags fick jag en beställning från Panduro som bla innehöll







stämplar och stämpeldyna. En helt oprövad teknik för undertecknad men en teknik jag sett en hel del spännande och kreativa resultat av på mina bloggresor ute i zyberspace.

Satt i gårkväll och lekte med dom lite då en ide seglade upp i min hjärna. Ideen grundar sig på det faktum att ordspråk har kommit att bli populär igen och då gärna uppdaterad till tjugohundratalet.

Mitt försök har sitt ursprung i norrländskan..







.. det ena uttrycket mer känt än det andra.

Som ni alla förstår så tarvas det en hel del träning för att få till perfekta bokstäver men på nåt vis kan jag tycka att det är smått charmigt att orden "hoppar" lite.

Materialet till ramarna är säckväv som jag målat och grundtanken var att trycka direkt på väven men stämpelfärgen ville inte fästa. I mina gömmor hittade jag ett block tjockt papper avsedd för teckning som visade sig funka superbra.

Himla rolig teknik som har många användningsområden, bara låta fantasin löpa.

Innan stämpeläventyret satte jag saxen i den sista av Signes tröjor..





.. som resulterade i en klänning till en söt lite tjej på snart tre år.

Utanför fönstret lyser solen så vackert och termometern visar på "blia" med -24,8 grader så det är väl inte helt otroligt att den blir promenad idag oxå.

En sak som är bra med kylan är att avfrostning av frysen blir riktigt enkel, en sak som görs allt för sällan hemma hos oss - men nu är det klart.

För övrigt kommer dagen att handla om tv-sportande och fortsatt pyssel.

Upptäckte nu på morgonen att jag fått några nya läsare - kul, kul!!


Höres
Anita



Kallt ute..

..men rätt klädd funkar det med en promenad idag oxå



Innan promenaden bidde det lite sömnad när ytterligare en "Signetröja" fick ett nytt liv.





Samma modell som den lila, här valde jag att lägga sprundet asymetriskt samt att använda samma tyg till kantningen.

Nu lite gofika innan pysslandet fortsätter.





Ha det bra i kylan.

Höres
Anita

Sakta men säkert som amen i kyrkan

återvänder ljuset även i år. Hur underbart och livgivande är inte det?! Min förhoppning är att det även ska föra med sig en stegrande lust till kreativitet och skapande för hittills har 2012 gått på sparlåga på den fronten.

Veckan som snart är över, hur nu det gick till... har förutom lönearbetet även bestått av lite sömmnad och en hel del sömn då en mycket irriterand förkylningbasilusk valt att slå sig ner hos just mig. Men som sagt, mellan varven har jag pysslat på.

Väska jag påbörjade förra veckan är klar men tyvärr hann jag inte med att fota den innan storasyster på besök kastade trånande blickar på den och såg till att få med sig den hem. Hoppas du kommer att trivas med den Lisa.

En annan svart variant är påbörjad och slutförd...







Vit och svart var önskemålet så det återstår att se om Malin tycker att det är för lite av det vita. Om så är fallet är det bara på´t igen :) 

Det syns inte så tydligt på bilderna men det jag använt är två olika svarta tyger hämtade från ett par jeans och ett par chinos. Som en rolig detalj har etiketten med bla tvättråd fått en mer framträdande plats än brukligt..



Att sy i svart ska man egentligen göra i fullt dagsljus för fy fläsk vad dåligt man ser då allt ljus bara försvinner in i tyget.

Har även hunnit med lite barnkläder..



T-shirten med det lilla sprundet är ett mönster från det senaste nummret av Ottobre kids fashion. Det randiga tyget var ursprungligen en polotröja min systerdotter Signe tänkte slänga och muddväven fanns i mina gömmor.

Byxmodellen, som även den kommer från ovan nämnda tidning, är naturligtvis skräddade ur avlagda vuxenjeans. De svarta, som är lite enklare i sitt uttryck, fick muddväv som linning medan det andra paret utrustades med dragkedja och resår i den ursprungliga linningen för att matcha de tuffa detaljerna.









När jag skräddar en barnbyxa ur ett vuxet par med många fina detaljer så väljer jag ofta bort yttre bensömmen för att få med så mycket som möjligt. Jag placerar alltså mönstrets bak och framstycket så att de ligger kant i kant i den yttre bensömnskanten...



Detta gör ju dessutom att det går fortare att sy ihop byxan. Finns säkert den som har åsikter hurvida trådriktningen blir korrekt men min erfarenhet i det fallet är att det inte ställer till några problem alls.

Våga pröva er fram!! Så länge man återbrukar så är ju inte så stora kostnader vi talar om när resultatet inte blir det tänkta däremot ökar erfarenheterna för man lär sig väldigt mycket av sina misstag.

Höres
Anita





RSS 2.0