Inget revolutionerande men räknas ändå
Det är långt mellan inläggen numera precis som de varma dagarna. Vi hade då iallafall en riktigt härlig midsommar och om en vecka går jag på semester så vad finns det att klaga på?
Ett kreativt rus har drabbat mig de senaste dagarna så helt plötsligt ligger jag på plus när det kommer till årets stora utmaning, "52-pyssel-av-det-jag-redan-har-hemma".
Minsta barnbarnet ska få denna outfit, nr 25 och 26, som ursprungligen har varit svärmors mjuknötta jeans. Det är en härlig tanke att "gammelfarmor" och ettårige Eddie går omkring i samma material.
Cornelia å sin sida får en klockad topp, nr 27, som förra sommaren var en singoalladito som bars av undertecknad.
Nummer 28 och 29 är tänkt till Tristan och här handlar det om nyproducerat tyg dock inköpt innan min utmaning påbörjades.
Det finns ju fler barnbarn att sömma till så det är väl bara att kasta sig i produktion och inte bli hängandes här vid datorn nu när lusten till skapande pockar på.
Höres
Anita