Ett utmanande jeansåterbruk

Jag har under åren återbrukat en hel hoper med jeans och för ett tag sedan fick jag ett nytt uppdrag - att sy en kappa och en jacka i barnstorlek. Detta visade sig dock bli en större utmaning än jag trodde då det handlade om enbart svarta braxer.
 
Vanliga blåjeans finns ju i en stor mängd nyanser som när det blandas bli ett härligt, levande tyg medan de svarta är just bara svart eller på sin höjd urtvättat grå. I det här fallet var det viktigt för uppdragsgivaren att kappan och jackan till största delen bestod av detta svarta material då den tidigare byxbäraren var en nu mera saknad farfar och de färdiga plaggen ska bäras av hans barnbarn.
 
För att få till lite liv och rörelse bestämde jag mig för att bleka det ena paret i tron att dom skulle bli ljusgrå men se där bedrog jag mig för det visade sig att dom fick en märklig brun nyans. Kan inte påstå att jag blev superinspirerad men det var bara att gilla läget och börja jobba. Först ut är kappan..
 
 
Färgerna är mycket starkare i verkligheten och med lite band, spraymålat spetsmönster, en virkad grytlapp och dragkedjan bak så blev den ändå rätt okej. Frågan är väl vad lilltjejen tycker om denna skapelse som mer påminner om en höstjacka än en vårdito. Oavsett den reaktionen kan jag konstatera att nummer 21 av 52 kan bockas av och nummer 22 är påbörjad.
 
Höres
Anita
 
 
 

Inte planerat

Långlediga helger är ju alltid välkomna inslag i vardagen och tanken denna gång var att vi skulle umgås med både barnbarn och goda vänner men det ser ut att skita sig helt. Vi har nämligen, båda två, fått besöka av någon förkylningsbassilusk som gör att både hals och huvud värker på ett mycket påtagligt sätt. Så nu tillbringas den mesta tiden i sängen eller i soffhörnet med en kopp varmt te inom räckhåll och inte så lite "tyckasyndomoss-tankar". Då säng- och soffhänget tär på ryggen blir det korta stunder vid datorn och, om jag orkar, vid symaskinen.
 
Jeanskappan jag visade i förr inlägget har nu nått mottagaren och den unga damen blev både glad och hur snygg som helst i den.
 

Under veckan som gått sydde jag några mössor i ett "Frost-tyg" till tre söta systrar på "byn" och då det tyget var nyinköpt av deras mamma är dom ju inte kvalificerad att ingå i mitt 52-veckors projekt men när jag ändå var igång så blev det en i pirattyget som jag har liggandes i skåpet. Låt mig presentera 2015´s tjugonde objekt..
 
..som får ingå i kategorin "mindre krävande arbeten".
 
Nej, nu känner jag att det är dags för vågrätt lägen igen.
 
Sköt om er
Anita
 
 
 
 
 

Länge sedan en massa grejer

I morse var det länge sedan en massa grejer..
- senaste blogginlägget
- en loppisrunda
- en lördag hemma i lägenheten
- återbruk av jeans
 
Men nu, mina vänner, kan jag glad och förnöjd pricka av ovanstående punkter där den första talar för sig själv.
 
Då det kommer till loppisbesök så blev det två stycken i förmiddags och jag vet inte om det beror på att jag är lite "otränad" men jag hittade bara två intressanta objekt..
 
..en härligt färgglad virkad filt i storleken 150x200 cm till det mycket överkomliga priset 100kr. Med det priset kan man snacka om förslösad kvinnokraft. Vilket undervärderat arbete! Jag vet vad jag talar om för under våren när vi varit i fjällen har jag ju, som ni vet, suttit med virknålen både ute och inne, morgon och kväll, och jag har hittills fått ihop 60 rutor i storleken 10x10 cm och man behöver ju inte vara något mattegeni för att räkna ut att det kommer att ta ett bra tag innan jag är upp i någon filtstorlek.
 
Mitt andra fynd är en ovanlig ram..
 
..som min unga mamma fått flytta in i. Jag gissar att hon var 19-20 år på den här bilden, just precis innan hon träffade pappa. Tyvärr hann jag aldrig känna henne som vuxen för hon "konverterade till ängel" när hon var 49 och jag själv 17 och som ni förstår är bilder och minnen nåt jag vårdar ömt och den här fina ramen tycker jag passar mamma Svea perfekt.
 
Nästa punkt, hemma i lägenheten, skapade möjligheter för den sista - jeansåterbruk..
 
Jag fick en bunt jeans för ett tag sedan där det ena paret hade ett snäck- och pärlbroderi och då jag antar att det kan tilltala små flickor fick de ingå i denna kappa. Jag har en specifik tösabit i åtanke och då är det faktiskt inte vår egen prinsessa utan en helt annan ung dam, hoppas bara att storleken funkar. Med denna jeanssömmnad kan jag bocka av nummer nitton i mitt "femtiotvåskapelserpåettåravdetsomfinnshemma-projekt".
 
Som avslutning måste jag bara få visa en bild från Tärna/Hemavan, tagen idag..
 
Ni ser ju skillnaden mellan Storuman (bilden med kappan) och fjällen trots att det bara skiljer 15 mil.
 
Ha en trevlig lördagskväll så hörs vi senare
Anita