Bye, bye september

Tiden fortsätter att rusa fram i expressfart, fatta att imorgon kliver vi in i oktober!!
 
På tal om "expressfart" så tänker jag på den gångna helgens utflykt, en trevlig resa som mer kan jämföras med Orientexpressen än Arlandaexpress.
 
 
Det är "Storumans Ångtågsförening" som varje höst arrangerar en resa ner till Lycksele för ett besök på den årliga höstmarknaden. En riktigt trevlig tur i goda vänners lag, ett glatt gäng som på hemresan dinerade i resturangvagnen. Vad gäller marknader så är det inget jag är speciellt intresserad av men den lilla staden har ju även annan shopping att erbjuda så mina slantar hamnade hos Åhlens, Lindex och Skostället.
 
 
En lagom dressad minigarderob, passar perfekt som arbetsstass.
 
Arbetet med min kappa går vidare men det tar ju lite tid då jag inte följer något riktigt mönster utan kör mer på känn. Nu är dock det mest tidskrävande jobbet klart, det som återstår är knappar/dragkedja och fodringen. Om viljan och inspirationen är med mig blir den klar innan nästa helg.
 
Höres
Anita
 
 

Bara resten kvar

Har ritat och klippt ut mitt kappmönster och börjat montering av spinkbitar till ett material att skrädda ur..
 
 
..och efter en hel kvälls jobb är det endast de övre sidstyckena, fram och bak på höger sida, som är färdig - hej och hå vad det går.
Utifrån den tidsaspekten och det faktum att utetempen visar på ynka 2 plusgrader så är väl mer troligt att det är en vårkappa jag håller på pussla ihop.
 
Don´t worry, be happy :)
 
Höres
Anita

Fyrtalig lycka

Hemkommen från en helg i fjällstugan med med en kvartett barnbarn, Cornelia 4 år, Tristan 3 år, Waldemar 2 år och Teo 1 år kan jag bara konstatera att det har varit hur härligt som helst men jag måste även medge att nu, när alla sötingarna är överlämnad i respektive föräldrars vård, känns det riktigt skönt och jag tror vi kommer somna ovaggad ikväll.
 
En av alla mysiga stunder var denna..
 
 
..eftermiddagsfika i backen ovanför stugan med en utsikten som inte går av för hackor. Lillminstingen Teo saknas dock på fotot då han föredrog en sovstund i vagnen.
 
Cornelia förärade oss med färska blommor.
 
 
Visst måste vara rätt ovanligt att vallmon blommar under andra halva av septenber i Lapplands fjällvärld?
 
Nu tänkte jag påbörja mitt kapprojekt.. om jag inte somnar på min post vill säga :)
 
Höres
Anita