En sprättig dag
För er som aldrig sprättat ett par jeans så kan jag berätta att det tar betydligt med tid än man kan tänka sig. Visst kan man ta till saxen och på ett par minuter klippa bort alla besvärliga sömmar men då missar man, utifrån mitt sätt att se, dom där fina detaljerna som tarvar lite sömnsmån för att kunna "återskapas".
Hur som så har jag fått ett uppdrag som gjorde att jag igår satt nästan två timmar med sprättkniven och "slaktade" fem par jeans vilket efterlämnade sig en hög av trådar..
I mitt jeansåtbruks barndom testade jag fakstisk att återanvända även tråden och jag kan väl säga som så att symaskinen protesterade högljutt.
Hann även med en promenad och som alltid om hösten fylls jag av energi av den höga luften, färgerna och prasslet av alla fallna löv och då händer det att kameran åker fram..
Såna stunder blir jag fylld av tacksamhet över att vara född i Sverige, över min familj och min vänner, över att ha ett jobb jag trivs med, över det faktum att jag har möjlighet att ha en egen atelje, över mitt liv helt enkelt.
Ha en härlig söndag och kanske ta er tid att fundera på vad ni är tacksam över.
Anita